
Den i ruiner lagda borgen återgick i svensk besittning genom freden i Nystad år 1721. De planer, som gjordes för att iståndsätta borgen, förverkligades dock aldrig. När Finland år 1809 införlivades som en del av Ryssland, förlorade borgen slutligen sin militära och strategiska betydelse. Borgholmen bibehöll ändå sin funktion som ett naturligt övergångsställe över älven. Den första träbron över borgruinerna färdigställdes år 1845.
På 1880-talet väckte det miserabla tillstånd ruinerna befann sig i bekymmer. Under det första reparationsskedet 1890 - 1892 fick murarna en jämnhög utformning och ersattes partiellt av tegelmurar.
På grund av den ökade biltrafiken inleddes byggandet av den nuvarande betongbron år 1936. Bropelarna placerades mellan murarna. I samband med brobygget gjordes utgrävningar av borgruinen och man tog tillvara 2000 metallföremål. Man fann en söndrig marmorplatta från Per Brahes tid. En kopia av den finns idag på borgens innergård. Murarna iståndsattes och kompletterades.
Flera gånger har krav framförts på att landsvägsbron bör avlägsnas från borgruinerna men det har visat sig svårt att finna alternativa lösningar. Miljön vid borgen förändrades också avsevärt när älven dämdes upp av Ämmäkoski kraftverk år 1917 och Koivukoski kraftverk år 1943.
Borgmurarna har iståndsatts också under 1990-talets senare hälften. Den senast genomförda stora restaureringen åren 2003 - 2007 har finansierats av Kajanalands Arbets- och näringslivscenter samt Museiverket. Kajana stad har låtit bygga en gångbro till borgholmen.
Byggandet av den nuvarande betongbron året 1936.
